söndag 19 mars 2017

Sommardäcken på




Vi vaknade till en strålande söndagsmorgon och bestämde oss snabbt för att det var läge att byta till sommardäck... JAMENFATTA... sommardäck betyder att nu banne mig är vintern över. Visst kan det bli bakslag men det är ändå övergående för sommardäcken är på.



 


Under tiden jag renoverade ruinerna tog T ut Savannah på en morgontur i en morgontom stad. De mötte inte många själar och hade Stortorget för sig själva.





Så... när jag var presentabel (vilket tar längre och längre tid) styrde vi till världens bästa "däckhotell"... som ligger i källaren hos mina föräldrar. Himla bra ställe... 
Innerligt tack för hjälpen, fikat och skratten.


 
 
 
  


Nu är vi hemma igen... och det var med ett leende jag körde min bil hem... T och jag åkte karavan (om det kan kallas karavan med två bilar) då det skulle bytas däck på båda... Vet inte om han log... men jag gjorde det... alla milen hem... VÅREN är här.


Må gott




lördag 18 mars 2017

En dobermann är en knähund




Vi fick besök på morgonkvisten av mina föräldrar... Frukost och melodikryss stod på schemat.
Savannah såg sin chans att få ännu mer kärlek och OM man har framtassarna och överkroppen i knät på en människa... så räknas det som att man (läs en dobermann) är en knähund.






Så fort någon slutar äta... trasslar hon sig in mellan bordet och personen... i detta fall min mamma... och vig som bara den... glider hon upp och hänger över benen.


 


Nu fortsätter vi lördagen med "soffkoll".

Må gott




söndag 12 mars 2017

Hundträning i stadsmljö




Jamen det finns hopp... Såg att det har börjat hända grejer i buskarna och då menar jag inte det min mamma utbrast när jag pratade med henne i telefonen i morse... "Kajorna kopulerar i busken utanför" utan att det gröna skira har börjat ta fart.






Själv är jag inte så "skir" och vårlik just nu. Jag är förkyld och oerhört svart/vit och det är så där så jag varken är sjuk eller frisk... jag motar det med Alvedon och nässpray... sådan där nässpray med menthol som gör att hjärnan far runt i hela huvudskålen och landar med ett svidande i näsan... Jorå... nog känns det när man (läs jag) tar sådant nässpray... och effektivt är det.





Fick förresten frågan häromdagen hur det är att ha hund i lägenhet, om de verkligen får lika mycket motion som hundar som bor i hus.
Till att börja med, motionerar vi inte våra hundar inomhus... och när vi bodde i huset, rastade vi dem aldrig i trädgården. Det skulle aldrig fallit varken Snyggingen eller Bönan att göra behov i trädgården. En hund (mig veterligen) blir inte speciellt tränad av att "lalla runt" i en trädgård. Den får vara ute, men mer än så är det inte. Där kanske jag stack ut hakan och då får det vara så.

Idag har Savannah fått ett redigt träningspass i stadsmiljö. Så mycket fysisk och psykisk träning att hon "fradgade". NEJ hon är inte sjuk, jag lovar. Detta är en dam som vid iver blir aningen löddrig runt munnen. 
Isses vad hon jobbade... Upp och ner på bänkar och trappor. Leta godis på alla möjliga- och omöjliga ställen och nosen fick jobba rejält. En linföring på stortorget med "störningsmoment" av små fyrbentingar som skäller utmanande och står med spänd bog i sträckt flexikoppel. Det är träning för liten dobermannflicka... jag lovar.





Nu ligger hon på flank, djupt ner i bädden och tittar på vad jag håller på med. Med ögon fulla av kärlek och en mage som skriker efter dagens sista mål. Det är jobbigt att bo i stan.




Nu dags att ta tag i middagen.

Må gott





Fröknäcke - glutenfritt knäckebröd




Jag gör alltid dubbel sats, då enkel blir för lite.

Till enkel sats går det åt...
  • 2 dl majsmjöl
  • 1 dl pumpafrön
  • 1 dl solrosfrön
  • 1 dl sesamfrön
  • 1/2 dl linfrön
  • 1/2 dl rapsolja
  • 2 dl kokande vatten
  • Flingsalt att strö över

Sätt ugnen på 150 grader Celsius 








Häll i 2 dl majsmjöl i en bunke.



Häll i 1 dl pumpafrön i samma bunke.




Häll i 1 dl sesamfrön, även detta i samma bunke.



Häll i 1 dl solrosfrön i bunken




Häll i 1/2 dl linfrön. Tänk på att inte ta mer linfrö än vad som står på receptet, då de i för stor mängd kan bli farligt.



Rör om "torrblandningen".



Häll i 1/2 dl rapsolja. På bilden syns det 1 dl då jag gör dubbel sats.



Koka upp vatten. Jag kör det i vattenkokaren.
Häll i 2 dl kokande vatten.



Rör om.



Klicka upp smeten på ett bakplåtspapper... I mitt fall blir det på två.



Lägg ett bakplåtspapper ovanpå och platta till.



Tag fram kaveln, om Du inte redan gjort det och kalva smeten tunt.



Tag bort det övre bakplåtspappret



Strö lite... med betoning på lite flingsalt på den numera platta smeten. Saltet tar lätt över om det blir för mycket och jag lovar det är INTE gott.





Ställ in mitt i ugnen och grädda mellan 50 - 60 minuter tills brödet är helt torrt.
I den ugn jag använder räcker det med 50 minuter.

När brödet är färdigt, bryt i bitar och förvara i lufttät burk.




Det är så gott att Du inte behöver något smör eller pålägg. Fast ett tjockt lager smör är väl aldrig fel...


Må gott






lördag 11 mars 2017

Att vakna med ett leende




Igår var jag och föreläste i en liten stad ca 10 mil från oss. Detta för jobbets räkning och jag lovar... det var den svåraste föreläsning jag någonsin hållit. Svår på så vis att det var för ett gäng föräldrar med barn i åldrarna 5 - 20 år som har en (eller fler) funktionsnedsättningar. Ibland kändes det som om jag gick på glas... jag pratar ju om det käraste de har... Jag tror jag klarade det bra för det var flera vågade sig fram efteråt och hade frågor och funderingar. Jag blev även medbjuden på fika innan de skulle få ta del av nästa föreläsning och vid bordet blev det mängder av skratt... och även någon tår.
Efteråt... sätta mig i "mexicanaren" och åka de där 10 milen hem... Jag var "klappslut" när jag parkerade bilen på gården... emotionellt fylld men ändå tom och när klockan var runt nio orkade jag inte mer. Då tog jag kvällen och i morse vaknade jag av denna lilla kärleksbomb vid min sida av sängen. Lätt att vakna med ett leende då.






Idag har vi tagit det lugnt. Har varit i butik och köpt två ormbunkar och ytterkrukor... NU förstår jag inte riktigt vad som hände.
När jag flyttade hemifrån hade jag två stora ormbunkar i min första lägenhet. De växte sig så stora att de höll på att ta över hela rummet... Idag fick jag ett återfall och har jag införskaffat två små rackare som jag planterade om på bumsen när vi kom hem... Trodde jag var klar med sådana växter, men det är jag uppenbarligen inte.
Den ena parkerade jag i storarummet och den andra i matsalen. Det blir nog bra det här.



 
 
 


Nu står maten i ugnen, Bill är hemma hos sonen och F och Savannah har sprungit ca 1 mil bredvid cykel och ligger nu nyduschad djupt i nere i bädden med fleecetäcket över sig. Jag hör hur hon mumlar och suckar.




söndag 5 mars 2017

Behöver date med Pierre




Jag försöker verkligen tänka positivt och lösningsfokuserat... men i ärlighetens namn... det är svårt när nacken värker så jag håller på att gå sönder... jag sover dåligt och jag är vinglig av tabletter starkare än Alvedon.
Går mest här hemma med nackkrage och småfräser och tycker rätt synd om mig själv. Misstänker att jag måste få till en date med Pierre (naprapaten som får se mina underkläder) igen. Å då är det så illa att jag endast kan ta en sen fredagstid, då jag behöver få lägga mig direkt när jag kommer hem och blir liggandes i över ett dygn. Så var det sist jag hade date med Pierre och det lär väl inte bli annorlunda nu.



 
 
 



Äsch... går och lägger mig en stund.

Må gott







lördag 4 mars 2017

Två månader jag inte gillar...



Igår precis innan jag gick hem från jobbet "rasade nacken" igen och jag har levt på starkare saker än Alvedon...jag har haft varm vetekudde virad runt halsen och jag har ojat mig för varje steg jag tar... Om jag får säga det själv, så är det aningen lite synd om mig just nu... och det säger jag rätt ofta. Misstänker att T tycker jag är rätt fjompig... men det här är lika illa (läs betydligt värre) som när han är förkyld. Jorå... så är det allt.

Häromdagen gick vi in i en av de månader jag INTE gillar... Mars... fy attan vad jag tycker illa om månaden Mars...lika illa tycker jag förresten om månaden April. Allt är smutsigt ute och luktar illa och skulle det vara så att solen skiner... då syns även damm och smuts inomhus. Mars och April är någon form av "väntemånader"... Jag har aldrig gillat att vänta.

Just nu i vår lilla del av världen är det himla smutsigt ute... "Det är inte alltid så i mars" sa T... och det har han i och för sig rätt i... Tittade på bilder från precis tre år sedan när vi var ute och gick med Snyggingen och Bönan. Gnistrande skarsnö och strålande sol... Himlars vad fint det var ute... och vi hade fått linda deras bakhaser för att de inte skulle skava sönder dem.






Nu har vi just kommit hem från ett shoppingrace... Ny tröja till mig, två skjortor till T, komplettering av renoveringskit (makeup) till mig...och mat... Trodde vi skulle var ensamma i butikerna... DET var vi INTE. Himlars vad folk det var ute.



 



Nu dags för mat... ett måste för att jag ska hålla mig snäll...


Må gott