söndag 21 januari 2018

Små handtag - perfekta för ändamålet.




Misstänker att jag håller på att driva T till vansinne...
Kommer Ni ihåg tv-bänken som vi byggde under julledigheten... Jag hittade inga och då menar jag INGA knoppar/handtag jag gillade. Alla var för stora - klumpiga - blanka - utstickande - synliga och jag provade ett antal och var INTE nöjd. Så... T som är schinjör fick tillverka små handtag som enligt mig är perfekta för ändamålet... att nästan inte synas eller "ta plats" utan bara vara där nästan osynliga.
Snacka om tålamod... T alltså. 


 
 
 
 



Jag har fler "schinjörsprojekt" som jag ännu inte vågat presentera för mannen med stort tålamod. Ska låta honom vila en dag eller tre först.


 


Nu väntar andra roligheter så här en söndagseftermiddag.

Må gott





lördag 20 januari 2018

Springer som troll i snön.





Äntligen har snön kommit... eller så här... Äntligen är det lite ljusare. För om jag ska vara ärlig... så är det sommar, sol och minst 25 grader varmt jag vill ha.

Idag har jag inte satt min fot utanför dörren... Jag har varit hemma och sytt klart gardiner som jag i ett svagt ögonblick lovade sonen och F att sy. T har däremot varit ute med flickorna och Lucifer och hans flock på den nedlagda golfbanan.
Det är jobbigt för de fyrbenta som springer som troll och inte bryr sig ett smack i att snön är kall och tung att springa i...
Nu ligger de utslagna i sina bäddar... mätta... nyduschade och trötta. Misstänker att Lucifer är "lika pigg".


 
 


Nu har jag en godispåse att dyka i och en film att titta på. Det är viktigheter det.

Må gott




söndag 14 januari 2018

Det svåraste är att få på spårselen...




Igår fick vi gäster och vi kom aldrig från matbordet... Där satte vi oss och där blev vi kvar hela kvällen. Innerligt roligt och himla trevligt.
Vi "vred runt" det mesta... allt från poäng i bostadskön till rynkor. Jorå... viktigheter är det.


 
 
 



Idag blev det hundträning.
Vi träffade Jackson och hans husse. Det var meningen att Lucifer och hans flock också skulle varit med, tåget från stora huvudstaden gick inte på utsatt tid så de hann inte hem i tid. Himla tråkigt men vi tar nya tag nästa helg.


 
 
 



Så skulle det spåras korv, köttbullar och "spårpinnar"... Det var väl inte det svåra... utan det svåra i det momentet var att få på spårselen... Joooooorå... Jackson stod vänligt och väntade medan T och P listade ut var alla spännen och tampar skulle vara... Jag säger bara EN sak... Tur att män inte ska trassla sig i en BH på morgonen för då skulle de aldrig komma i tid till jobbet.




När väl selen är på går det som en dans...
Tyvärr var det så mörkt under tiden vi var ute... kan väl tillägga att det varit mörkt hela dagen... och då är inte inte lätt att ta bilder som inte blir gryniga. 




Nu är vi hemma... flickorna ligger nyduschade och mätta i sina bäddar och sover. T sitter vid roddmaskinen och när han är klar är det min tur.

Må gott




lördag 13 januari 2018

Ska ro bort volanger




Innan vi "blev med hund" för lite mer än 10 år sedan, var T och jag ganska aktiva med att träna på gym... och jag älskade att sitta vid roddmaskinen. Där kunde jag sitta och ro över timmen innan jag gick på de andra maskinerna. MEN... när vi beslutade oss för att även ha en fyrbent familjemedlem föll det där med att gå iväg för att träna. Inte sjutton låter man hunden vara ensam när vi är och jobbar för att den ska vara ännu mer ensam när vi slutat jobbet...
I dagsläget går vi mycket med flickorna... men resten av kroppen har liksom inte fått sitt... och i julas när jag såg mig själv bakifrån och kunde se begynnande "volanger" utmed sidorna kroknade jag å det grövsta. Så där... efter ett tags funderande... sittande i fåtöljen framför tv;n med ett glas vin i ena handen och godisskålen bredvid kläckte jag ur mig att "NÅGOT MÅSTE GÖRAS och en roddmaskin får det bli".
T... som satt och "sov film", spratt till och frågade hur jag mådde...
Sagt och gjort... vi köpte en roddmaskin... Den väger ca 45 kg och när paketet anlände var vi tvungna att ringa på hos grannen nedanför (hockeyspelaren) och be honom om hjälp att få upp härligheten.
Sedan väntade ca 2 h med "mekano-modell större" för T att roa sig med för att få ihop det till annat än pinnar och skruvar i en salig röra.
Nu står hon där... för en hon är det... Båtar är alltid en hon och i båtar ror man... så en roddmaskin är en hon.
Hon är invigd och jisses... inte katten klarar jag av en timme... men jag ska dit igen. 
Hon står i hallen och tur är väl att vi har en stor hall... ca 3 x 7 meter... Inte är det snyggt... men det struntar jag i... Här ska ros och volangerna ska bort.


 


I förmiddags fick även flickorna sitt... När jag fixade hemma passade T på att kolla ny grusgrop.

 


Nu väntar en middag att fixa... Vi får gäster och det ska bli jättekul.

Må gott.




måndag 8 januari 2018

Vaknade till en magisk morgonsol



Sista dagen på julledigheten för mig... T åkte som vanligt till jobbet tidigt som attan medan jag hade lyxen att vara kvar i sängvärmen... Hade planer på att gå upp tidigt, men valde att stänga av väckarklockan och låta livet väcka mig... och det gjorde det... jag vaknade av mig själv och tassade ut i våningen medan flickorna sov djupt... Fortfarande lite skumt, men solen höll på att visa sig från sin bästa sida...
Vi har sovrum, matsal och ett av storarumsfönstren åt öster. I sovrummet ser jag inte ett smack innan vi dragit upp persienner OCH mörkläggningsgardin... men i matsalen var det nästan magiskt denna morgon. Hela rummet var dunkelt men med rosa inslag och huset var så där tyst att det gick att höra tystnaden...
Utsikten är väl inte den finaste... men himlen var storslagen.


 
 
 


Flickorna vaknade straxt efter och vi tog långsam morgon... och vad jag kan se... har flickorna fortfarande morgon... De är slut från helgens träning och hundmöten. 

Jag fortsätter med att frosta av frysen...

Må gott




söndag 7 januari 2018

Att ha träffat Lucifer




Så här är det... att fostra en dobermann är INTE som att fostra någon annan hund... Det är inte "I please you", utan "VAD FÅR JAG FÖR ATT JAG SKA GÖRA DET HÄR DÅ". Allt är en mätning i vad den kan vinna... MEN när Du väl har "vunnit Din dobermann"... då har Du en innerligt trogen vän för livet... En Dobermann testar Dig innan den avgör om Du är den värdig.
Av den anledningen är det inte bara att gå till vilken hundtränare som helst och tro att det fungerar för har han/hon inte tränat en sådan ras tidigare... då fungerar det INTE... jag lovar.
Vi har en uppfödare som finns för oss... hon har guidat oss genom träning i olika former... Tyvärr bor hon långt bort och kan inte vara med så mycket som både hon och vi önskar... men när vi tränar, har jag hennes ord ringande i bakhuvudet... försöker minnas allt hon säger och gör... DET är inte det lättaste ska Ni veta för det är MASSOR att tänka på.
En dobermann är "hundarnas Ferrari" - Snygga - Snabba och Svårkörda... En fantastisk hund.

Idag...på förmiddagen åkte vi tillsammans med Jackson och hans husse till grusgropen och idag var även Lucifer, en 1,5 års pojke och hans husse och matte med. Vi insåg snabbt att vi förstod varandras glädjen och svårigheter... Det är så himla roligt att träffa andra dobermannägare som vet vad man går igenom och vad som krävs... och vi beslöt att fortsätta träffas för att träna och låta hundarna få leka och springa av sig.




Det tränades på att hålla fokus även om de andra fick springa lösa längre bort.


 
 
 


Det tränades på att mötas och inte bry sig i den mötande...




Det sprangs...



Det "lurades"...



Nu ligger flickorna nyduschade och mätta i sina bäddar och sover... och vi ska ta och äta lunch/middag.

Jag tackar innerligt för en fin "hunddag" och jag hoppas det snart blir fler.

Må gott