Rubriserat som mordbrand

Jag har en underbar promenadrunda på fem kilometer, som Snyggingen och jag brukar ta i någon form. Jag menar, vi kan gå medsols eller motsols och ibland är vi busiga och går kringelikrok, och för det mesta går vi förbi ett litet ödetorp som ingen lagt någon vårdande hand över på flera år. Detta ödetorp har varit en spännande fantasihistoria i mitt huvud många gånger. Vem har bott där, varför är det öde och hur var livet i denna lilla stuga.

Nu har någon lekt med tändstickor. Någon har lekt så mycket med tändstickor att det lilla ödetorpen endast är en förkolnad hög. Någon vet inte att det är SKITFARLIGT att leka sådana lekar och någon tänkte inte på att 100 meter från detta ödetorp, börjar en HEL STADSDEL i vår lilla stad. Hade det gått mer illa än det gjorde, kunde det ha slutat i att MÅNGA i vår lilla stad, fått sina hus övertända av eldens lågor.

Detta hände när moder natur sett till att skogen var våt av regn och inte mottaglig för snabba bränder. TACK OCH LOV!

Har suttit och kikat på bilder från förra året och hittade dessa två (peker neråt). För precis ett år sedan (30/10) var vi och tränade lydnad och spår med Snyggingens uppfödare och dessa bilder tog jag när jobben var klara och bus och mys var tillåtet. Snyggingen och hans Böna river runt nere vid stranden och bara är lyckliga vovvar.

 

Inte den bästa kvaliteten på bilderna, men för att vara tagna med mobilkamera i kvällsljus är det helt ok.

Nu go´vänner är det dags för mig att ta ledigt. Har pluggat och jobbat, städat och plockat... Tänkte titta lite på tv innan det är dags att ta natter.

Må gott

 

Från långhårig till "punkfrilla"

Ännu en vecka har RUUUUUUUSAT iväg *håller i hatten* och jag har haft fullt upp med livet.  Jobba, plugga, renovera, laga mat, städa, handla, promenera vovve, DET är vad denna vecka varit full av och igår sände jag in min examinationsuppgift för de första 7,5 poängen på min C-kurs.

TantSinome

Idag packade jag in vovven och gjorde samma sak som förra lördagen... T, slipade det sista på trappen och jag hade det mysigt hos mormorn och morfarn. Denna gången var det himla fint väder och morfarn och jag tog en lång och härlig promenad medan mormorn var hemma och datoriserade.

TantKarin före nedklippningen

TantKarin, har vi "förstört". Vi har misskött hennes ljuvliga päls. En liten persertant MÅSTE kammas VARJE dag för att inte få tovor. DET har vi INTE gjort *skäms* och nu är hon nerklippt. Detta gjordes här hemma med hjälp av kökssaxen och hon misstycket inte. Vet inte vad som hänt, men efter det att hon fick sin "punkfrilla"  har hon blivit mer tillgiven och söker upp oss för lite gos. Måste erkänna att det blev aningen hackigt, men jisses vad det växer fort och nu har hon inte en tova.

TantKarin efter nedklippningen

Nu är det dags för mig att moffa middag. Börjar bli lite knorr i magen.

Må gott

När klokheten tar paus

Ännu en vecka äldre och förhoppningsvis klokare...Eller är det så att det kloka tar micropauser när man blir äldre och man visar upp sidor som INTE är kloka... *Flinar* Något jag själv upptäckte häromdagen... Min hjärna tog en micropaus och jag hörde hur det hoppade en jättekorkad sak hur min strupe...så här var det...

En kväll ringde det på dörren, Snyggingen platsades och jag öppnade. Där ute stod en man som berättade att han jobbade på "Fiskbilen". Han gick runt och tog upp beställningar på färsk fisk och levererade sedan vid dörren... Äm... jaha... "men vi ska inte ha något", svarade jag... "Äter Ni inte fisk", sa mannen... "Jorå", svarade jag. "Men titta här" sa mannen och ville visa bilder på fiskar, "det är fina produkter vi har"... "Nej" sa jag, "vi ska inte ha något, för vi"... Håll i Er nu... det är nu det JÄTTEKORKADE kommer... "Vi fiskar allt själva" och så drog jag igen dörren. PUCKO!

Mina föräldrar är lika fantastiska de vad gäller pausad klokhet. Häromdagen råkade de byta glasögon med varandra, och då har de inte ens likadana glasögon. Sedan gick de i (HÖR OCH HÄPNA) fyra timmar och såg dåligt. Min väna moder satt med förstoringsglas och försökte lösa korsord, hon putsade glasögonen och tyckte att hon till och med såg bättre UTAN glasögon. Kanske det var så att hon "badat för varmt". *ASG* Som om det skulle göra att ögonen blev konstiga... Även min far, tyckte att han såg lite illa. *Himlar med ögonen* Som sagt, det tog fyra timmar innan de märkte att de råkat byta glasögon med varandra... Nu har de bytt tillbaka och ser himla bra ut och modern behöver inte använda förstoringsglas när hon löser korsord... Vi blir alla äldre och klokare... men ibland tar klokheten paus... det är då det blir kul.



Igår var vädret faaaaaaaaantastiskt och jag tog Snyggingen på en härlig promenad, med långkoppel. Det är ett himla bra koppel som är fem meter långt och det gör att Snyggingen kan snuffa runt, upp och ner i diken, fram och tillbaka på stigarna vi går. Vi har juh koppeltvång i tätbebyggt område i vår lilla stad och då är det bara att ha vovven i koppel. Men jag vill ändå att han ska känna lite frihet, så därav ett fem meter långt läderkoppel... KANONERS.

Igår hade vi all tid i världen och jag lät honom gå och snuffa i buskarna. Rätt vad det var, började vovven att spåra och svansen gick som en liten propeller... så där rart det bara kan på en dobermann i fullt uppdrag. Jag blev lite nyfiken på vad det var som var så attans spännande, så jag lät honom spåra på... EN SKO... levererades och jag kände hur nackhåren började resa sig...för vovven for ut igen i snåren och fortsatte sitt spårande... TÄNK om nästa sko innehåller en fot...eller en HEL KROPP...var min tanke...men det visade sig att SnyggÅkes nästa sko även den, var tom på kroppsdelar. *PUSTAR*

Nu är min fundering... VEM kastar två till synes HELA damskor, stl 38, 12 cm klack. Gick hon barfota därifrån... eller är det utkastade från tåget... Järnvägen ligger inte många meter från där Snyggingen hittade skorna.

Idag har jag och Snyggingen flytt hemmet och hälsat på mina föräldrar. Vi har haft en himla trevlig dag och tyvärr kunde inte T bli med då han var hemma och SLIPADE TRAPPEN i hallen. ÄNTLIGEN!

Han plastade in HELA hallen och det såg nästan ut som i filmen ET, när militär och vetenskapsmän kommer och ska hämta ET. I den scenen där de plastat in hela huset och allt är vitt. Just så såg vårt hem ut idag, samtidigt som det var ett himla liv på div. slipmaskiner. Lika bra att fly fältet och njuta av stillhet, god mat, trevligt sällskap och hembakade bullar. Kanske måste fly en gång till, då sliperijobbet inte blev riktigt klart, men nästan.

Nu... ska jag gå och göra ingenting...

Livet tar olika vändningar

Livet är så skört och oförutsägbart, och på en ögonblicks sekund kan allt förändras, det kan ta nya vändningar och det kan helt enkelt bara ta slut. Att det är skört behöver inte vara negativt utan det kan vara så som Jamie Oliver berättade (på något tv-program igår kväll), att det var en slump och en annan mans snopp som gjorde att han blev känd. *flinar* Hade det inte varit för att denna man, inte kom till jobbet (för ett amoröst möte) och Jamie fick hoppa in i stället för honom, hade han inte varit där han är idag, som kändiskock.

Jag ska villigt erkänna att jag kan vara lite rädd för livet OCH FÖR DÖDEN... För den sistnämnda är jag SKITRÄDD och det är något jag aldrig kommer undan, ingen annan heller för den delen. Jag är mörkrädd också... olustigt och svart är det...men bara för att jag är rädd för det ena och det andra och för att livet är skört, så har jag inte slutat leva, och jag är nyfiken på mycket.



Idag har jag varit hemma hos M, en kurskamrat och pluggat. Vi ställde varsin hög med böcker på hennes köksbord och lånade av varandra. Himla bra, då behövde jag inte hänga i biblioteket och känna mig stressad. Nu satt jag på landet, med en GULDKOPP cappuccino bredvid datorn, fantastiska bakverk och en lika fantastisk M mitt i mot, hennes underbara siameskisse som var tvungen att undersöka HELA mig och hennes goldenpojke Tompa snarkandes i hallen.

SnyggÅke och T var kvar hemma och njöt (säkerligen) över att jag lämnat dem en stund.

När vi pluggat klart för denna gång, gick vi ut på en promenad och självklart hängde Tompa med. Tyvärr skymnde det så fort att det var svårt att ta bilder, men jag gjorde ett gott försök och Tompakillen var inte sen att ställa upp. Så fort kameran höjdes, var han där och skulle kika. Liten linslus är han allt, den lilla godisbiten.

I förmiddags gjorde jag första förberedelsen inför julen. Två amaryllislökar kom i jorden och förhoppningsvis blir det svulstiga lite småvulgära ljuvligheter lagom till jul.

Nu go´vänner är det dags för mig att gå och göra något annat.

Må som GODIS... JÄTTEGOTT.

I värmen från en gasolkamin

Lördag... FANTASTISKA lördag... en dag med sovmorgon till 09.00. En dag med underbar frukost och melodikrysset. En dag med njutningsstuder och massor av gott att äta. Vi har massor av gott att äta även på vardagarna, men det är något visst med lördagsmat. Jag ÄLSKAR lördagar.



Idag har jag suttit vid mina "bokhögar" och pluggat intervjumanual, urval av undersökningsenheter, intervju som metod, forskningsmetodik med andra ord. Högarna blir bara större och större och jag vågar inte städa undan något, för då tappar jag kontrollen. Det får se ut så här hemma hos oss tills min uppsats är klar...



Idag har även hunnit en vända till ett köpcenter nära oss...för att införskaffa en gasolkamin. Är så himla trött på att frysa och vill inte ha en elräkning på 4000:- i månaden, så det fick bli en gasolkamin. På 25 minuter hade den höjt temeraturen i huset från 20 skitkalla grader till 25 goa varma njutningsgrader och flera timmar senare (efter att vi stängt av värmekällan) är det fortfarande varmt å gosigt här i stugan. I vår, när det är dags att öppna Paradiset, då får kaminen bli med dit och värma oss kalla vårkvällar.

Just nu... ser det ut så här (pekar på bilden nedaför) hemma hos oss... SnyggÅke ligger på rygg och visar så mycket han har, han snarkar som en riktig karl och fiser så ögonen tåras på dem som kommer i närheten. TantSimone ligger även hon på rygg och visar så mycket det går, hon fiser dock inte (som tur är).

Nu go´vänner ska jag ta en tur till köket och inventera kylskåpet, brödlådan och vinhyllan... Kanske jag kan botanisera ihop något kul...

Må gott... DET gör jag.

"Tigerliv"

 

Idag har jag levt "tigerliv". Jag har fräst och morrat över det mesta och dagen är ännu inte slut. Dagen började med att jag gick i taket över en insändare i tidningen ang. torvbrytning. Japp... NÅGON korkad person anser att det är bra med torvbryting. Denna någon ansåg att han/hon hade "hållbara argument", något som INGEN normalt fungerande människa kan hålla med om. Det blev livliga inlägg i debatten i vår tidnings kommentarfält (nätupplagan), och den enda som höll med denna med "hållbara argument" var en politiker som tyckte det var en "bra energikälla" som inte förstörde naturen. NU go´vänner vet jag vilka partier jag INTE NÅGONSIN ska rösta på i framtiden. Inte för att jag hade ens tänkt den tanken att jag skulle göra det, och nu fick jag ännu mer vatten på min kvarn.

 

Jahapp... vad en liten insändare kan göra...

Annars...jobbar och pluggar för fullt. Har en STOR inlämningsuppgift till universitetet som ska in om två veckor.

Har haft tur denna vecka vad gäller rastning av SnyggÅke. Sonen har jobbat på så vis att han kunnat ta vovven på hans behövliga lunchtoalett. Det är välbehövligt för mig, som vanligen flänger hem på lunchen, rastar vovven och kastar i min en banan, lite fil och snabbt iväg till jobbet igen. Denna veckan har varit en dröm, vad gäller arbetsro, utan stress för toalettvända.

Har suttit och kikat på bilder som ligger i datorn. Hittade MASSOR med fotografier, som kan ge upphov till en mängd konnotationer. Vad bilderna föreställer... DET är upp till betraktaren att avgöra.

 

Nu go´vänner är det dags för mig att fortsätta plugga. Vovven ligger vid mina fötter och snarkar och pyser ur den "farliga änden" och en odör håller på att sprida sig i rummet. DEN odören är inte att leka med. *Ryser* Måste vädra innan jag kan forstätta med "kvalitativa metoder".

Må gott...DET gör jag, så fort jag vädrat.

KIF-örebro spelar i rosa och nOSTalgiFROZZA

Våran lilla J, sonens flickvän och sambo, spelar i rosa, för livet, för möjligheten till ett friskt liv, för framtiden. Hon spelar i KIF-örebro, och i oktober månad är deras matchkläder rosa. Tyvärr, med svart bindel då deras förre tränare, olyckligt gick bort, för någon vecka sedan i en trafikolycka. Jag håller mina tummar för att det ska gå bra för dem.

TantKarin, håller vi på att klippa ner. Jag ska villigt erkänna att vi misskött hennes päls, då vi INTE kammat henne VARJE dag. Vi stod i valet om vi skulle raka ner henns ljuvliga pälsman, men vi vill inte utsätta henne för det, utan klipper själva ner henne. Lite hackigt blir det... men det ska jag rätta till när jag kommit så långt. Hennes päls är huuuuuuuuur tjock som helst och just nu så lång att hon släpar den i golvet när hon går. Jag misstänker hon tycker det är skönt att bli av med lite, å så växer det juh ut som TUR är.

Idag har jag varit på nOSTalgiFROZZA, en nyöppnad FANTASTISK ostbutik, i vår lilla stad. Norrländska ostar, som smälter i munnen och där aromen smyger upp i gomen och vidare landar på tungan igen... HIMLARS vad mycket gott de hade. Ta en tur in i butiken och njut.

Nu, go´vänner ska jag ta och göra INGENTING. Det är jag värd.

Höst på riktigt

JISSES...vad fort dagarna går och jag har inte hunnit uppdatera bloggen på en vecka. Tiden bara rusar iväg och jag fattar inte vart den tar vägen.

Mitt samvete är ständigt tungt, vad gäller Snyggingen. När vi har helg och lov, får han massor av aktiviteter, så när vi äter middag, då tar han kväller. När vi jobbar som vi gör, får han vänta till sena eftermiddagen med kuligheter... MEEEEN... jag tror dock inte det går någon nöd på honom, utan det är mitt mänskliga samvete som gnager... Han har det toppen, sover och vaktar huset på dagarna och MASSOR av aktivitet på eftermiddagarna.

Igår var vi till mormorn och morfarn och åt HIMLA massa GOTT, och efter det åkte vi och kikade på sonens match. Tyvärr förlorade de, men han var duktig och gjorde en assist... Den väna modern är mäkta stolt.

Något som gjorde mig beklämd, är hur människor uppför sig på läktaren. En kille trillade in i motståndarnas målbur, domaren blåser av, varpå en kvinna i 65-70 års åldern (som för övrigt var i motståndarlagets klack och satt bredvid mig, så det gick inte att missa ALLA hennes svordomar och fulheter) VRÅLAR till domaren att han var köpt och det där var fel att blåsa av.  Hon applåderar när någon i motståndarlaget gör sig illa och skriker att de bara filmar för att få utvisning. Hon är en i mängden av otrevliga människor på läktaren och själv får jag lust att läsa lusen av dem... höll det inne... Är det så här människor beter sig som ska vara goda förebilder för sina barn och barnbarn, som också är med på läktarna, då förstår jag att det är huliganbråk. Som man bäddar får man ligga.

Idag var vi och drog upp båten för vintern... Nu är det höst på riktigt och Paradiset ligger i vila tills våren... OM det inte är så att isen lägger sig tjock, så vi kan gå över och njuta i vinterkylan.

Nu go´vänner är det dags för middag... DET är gott.