Att gå från söt till hungrigt krävande

 

 

 

Kvällsmat... det är INTE lätt... närå det är det INTE.

Jag har inget emot att fixa mat. Det är ganska kul, men när jag inte vet vad jag ska göra för sorts mat, det är då det blir trist... eller som vi säger i vår lilla stad "trälit".

 

Hade vilda planer på mannagrynspudding och jordgubbssylt... men mannagrynen var det bara slut kvar... och jag orkade inte åka och köpa. Vad gör rådig kvinna då... risgrynsgröt, tänkte jag... och även där tog det stopp innan jag ens börjat... slut på risgryn. Så... kvällens mat blev... (tänk in en redig trumvirvel här) Bullens Pilsnerkorv och äggmacka med det perfekt kokta ägget. Kan tillägga att det var inte så tokigt... korven först och mackan som ett lock ovanpå.

 



 

 

Snyggingen och Bönan har lite svårt att motstå Bullens korv... bara jag tar fram burken, vaknar de ur djupaste koma och sätter sig på mattan i köket... drar igång stora "sniffen"... lägger huvudet aningen på sned och gör sig fina... Det hjälper inte... men de försöker.

 

Idag blev Bönan sur på T, då inte ens finöron hjälpte och hon muttrade högljudd. Snyggingen var aningen mer diskret. Inte ett pip ur hans strupe... men jag kunde se vad han tänkte.

 

 

"Om jag är söt kanske...

okäj... så här söt då...

söt och oerhört svältande...

 

men om jag tittar lite hungrigt och krävande då... nähä".

 

 

Så... ingen korv men däremot 0.5 kg kött (Nordic)... fick de och det slank ner utan problem.

 

 

Må gott.

 

 

 

 

Äta mer junk food

 

 

 

Nu kroknade T för andra gången idag. Först efter frukosten och nu efter sena lunchen eller tidiga middagen... beror på hur man ser det, men kroknade gjorde han. Likaså TantKarin som haft span på bobyggande skator och Snyggingen och Bönan som fått ett "rusa-efter-pinne-pass". Det behövs inte så mycket denna helg för att ryggläget intas med snorpapper och Alvedon.

 

 

 

Jag försöker tänka positivt och trycka i mig så mycket C-vitamin jag bara kan... och jag lovar... jag blir INTE bättre, snarare får jag ont i magen av alla fibrer och sura frukter. Jag tillhör de där få personerna som "min läkare sa" ska äta junk-food för att inte rasera magen. 

För några år sedan åt vi fiberrik kost i nästan allt och INGET vitt bröd. Jag gick med ont i magen hela dagarna och det blev bara värre och värre. Så... jag gick till min dåvarande läkare Maria som kom fram till att min mage är inte gjord för sådant... Sagt och gjort, jag slutade äta massor med fibrer, nyttiga linser och grovt bröd... in med mer smör, grädde och vitt mjöl... och vips... min mage är som ny. Inte ont och går som en klocka.

Så... en liten kaka på det här... Sedan en stund "på puten" med en filt över mig.

Må gott

Ingen vanlig förkylning

 

 

 

 

För någon vecka sedan fick jag körsbärskvistar av en arbetskamrat... E... Hon hade beskurit träden och förärade mig några knotiga kvistar... kvistar utan tillstymmelse till liv... tomma på löv och blommor.

Dessa kvistar ställdes i en vas med vatten och nu är de fulla med små skira vita körsbärsblommor och mitt i vår snorigaste och eländigaste sjukhelg förgylls vår tillvaro av njutning. Små vita blommor kan göra livet lite lättare även om snorpapper och nässpray är i fokus.

 

 

 

TantKarin sliter med oss sjuklingar. Det är hennes uppgift att vårda, men när solen skiner som bäst i fönstret i matrummet, då glömmer hon allt annat och lägger sig på strimman. Då har vi ingen tröst och då kan jag ärligt säga att det är synd om oss.

 

 

Idag... har vi saker vi ska försöka göra, även om det bär emot och vi är luddiga i huvudet av förkylningen. Vi (läs T) ska rätta till ett par tegelpannor på taket. Klart obra om det regnar in. Vi ska ha på gödning i häcken på baksidan. Den är lite klen och behöver allt gott den kan få... till skillnad från min egen häck (läs ändlykta) som definitivt inte behöver någon mer "gödning". Det jobbar jag på. Ska bli mindre mjuk i kanterna...

Vi ska även göda gräsmattan som för några veckor sedan fick kalk... Måste göra något med den där "gräsmattan" som mest består av mossa och ogräs... Dock är det grönt med det är gräs vi vill ha. Jorå... för att vara sjuka har vi lite att pyssla med. Har sagt till sonen att vi bär på pesten och att han inte bör komma hit, för fy attan för denna förkylning. Det är ingen vanlig rackare.

 

 

Må gott

 

 

 

 

 

 

 

 

Kroppsstrumpan på...

 

 

Förkylningen har oss i sitt fasta grepp med allt vad det innebär. Det är inte lätt att måla på sig när ögon och näsa rinner och nysningarna avlöser varandra. Men skam den som ger sig. Nu sitter mascaran och läppstiftet där det ska och jag är redo att åka och handla mat. Kylskåpet gapar tomt då vi inte orkat åka tidigare. Nu måste det fyllas på för vi har varken mjölk eller frukt hemma... illa.

 

Liten Böna får fortfarande ha på sig kroppsstrumpan då hon har förmåga att försöka slicka på såret. På måndag ska stygnet bort och det fixar vi själva... men... hon får nog fortsätta med beklädnaden ett tag till. I alla fall tills lite mer päls vuxit ut så hon inte kommer åt ärret och irriterar med sitt slickande. Kan tillägga att hon INTE är glad när kroppsstrupman åker på, men det går i ärlighetens namn inte att passa henne hela tiden och att sätta på henne en tratt... jisses... Om blickar kunde döda. Det är höjden av förnedring... då är nog strumpan bättre. Den är ju i alla fall värmande och frusen är hon allt, liten Böna.

 

 

 

 

Nu go´vänner... är det dags att fylla på kylskåpet.

Må gott.

Tre eländigheter på samma dag...

 

 

 

 

Jamen nu slog det till... Massor av skit på en gång. Först förkylning... svider i näsan och huvudet exploderar snart av... SNOR... jodå... det är just vad det gör. Hur äckligt som helst och T har samma känsla i hela kroppen... Då förstår Ni, det är inte jag som är sjukast.

Men det är bara att bita ihop, för i morgon och på fredag är det kurs, grundkurs i psykiatri med inriktning neuropsykiatriska diagnoser - hur vi bemöter dem i skolan. Då gäller det att vara vaken vill jag lova. Sa till vår skolpsykolog idag att "på måndag kan han luta sig tillbaka för då är jag nykursad". Förstod inte riktigt varför han gick från mitt rum med ett brett leende. Antingen är det för att jag är korkad eller för att han kan bli ledig. Jorå... det gäller att tro på sig själv. Hur som helst... det ska bli himla kul och framför allt spännande.

 

 

 

Nästa bakslag, förutom förkylning är att väderleken spelar April. Ena dagen strålande sol och andra dagen blötsnö. I min egosnurrande hypokondriska värld är detta något som ENBART drabbar mig. Fast vår skolsköterska B sa att det drabbar även henne... vet i katten om jag tror det. Tycker himlen verkar blåare i norra delen av stan...eller...

Så tar vi tredje eländet... tvätthögen. Den måste jag ta tag i och det är redan i kväll.

Nu känns det aningen bättre, nu när jag fått gnälla av mig lite.

Må gott.

"Långnäbbad" dobermann

 

 

Nu är hon hemma igen... vår lilla bruna Böna. När vi kom till mina föräldrar, där hon levt konvalescent sedan i måndags, uuuuuulade hon så det hördes i hela kvarteret. Den lilla svanskotten gick som på en propeller och hon satte öronen i "finläge". Kan man få ett bättre välkomnande!

 

Vi invigde altanen för detta år med hemmagjorda semlor samtidigt som solen värmde. Bönan intog solstrimman på golvet och Snyggingen drog sig mot skuggan. Ordningen återställd.

 

 

 

Hemma... fick vovvarna duscha av sig och ligger nu i djup sömn i rena bäddar, mätta och doftar lavendel. Det var knappt att de brydde sig när sonen äntrade modershuset för att äta middag.

 

 

Såret har läkt jättefint och pälsen har börjat växa ut. Om några veckor kommer det inte synas alls. Tänk vad en liten finne/hårsäck kan ställa till det. Inkapslad och retsam. Bönan slickade och slickade... och "långnäbbad" som dobermann är så kom hon åt att slicka på bringan. Det inkapslade växte och blev till sist en kula med diameter på nästan 2,5 cm. Nu är den borta.

 

Nu go´vänner... ska naglarna målas och jag ska inta soffläge.

Må gott

Lördagen fortsätter...

 

 

Efter ett träningspass med Snyggingen tittade solen fram och jag har hängt tvätten ute på tork. T har kommit hem från jobbet och vi har vilda planer på att grilla.

Grillen står ute året om, men på grund av blåst-så-in-i-plåten...har vi inte grillat på ett tag. Nu suger det lite i smaklökarna efter ett moffigt kycklingspett. Jorå... så får det bli... grillat, sallad, potatis i ugn och någon kall sås.

 

Nu kanske vän av ordning undrar varför inte liten Böna får träna... Det är så här... I måndags opererades den lilla ljuvligheten. Hon hade en knöl som från början troligen var en liten finne/vagel/hårsäck som blivit inkapslad och av någon anledning störde henne och hon slickade på den och den blev bara större och större. Den satt på bringan och i måndags sövde de ner vår lilla Böna och skar bort den. Allt gick toppenbra och hon har fått vara konvalescent hos mina föräldrar. Innerligt tack... Hon ligger sur med tratt på kvällarna och på dagarna ligger hon utan tratt framför kaminen och njuter. 

Vi var lite rädda att Snyggingen och Bönan skulle busa och stygnen skulle gå upp, så därför lever hon pensionärsliv, men i morgon kommer hon hem igen och TantKarin får lämna tillbaka Bönans bädd som hon tycker är bra att ligga på och i.

 

 

 

 

Snyggingen har vi "mentalt packat in i en box". I tisdags fick han för sig att växta i dominans... han är en dominant kille OCH jag vill tillägga att det har inte med rasen att göra utan han är dominant som individ... dominant men vänlig. MEN... i tisdags var han omöjlig... snart sju år som han är... borde han veta bättre, men icke. Så nu är han "inpackad"... tydliga ramar, tydliga regler, beröm när han är duktig och ignorerad när han kräver uppmärksamhet. Jorå... Detta har vi inte upplevt sedan han var två år, men uppenbarligen har vi varit lite slappa och det styr vi upp nu. Ska dock tillägga att han är en toppenvovve, det är vi som inte varit toppenflockledare. Det har vi tagit tag i. Så... träningspasset på gräsmattan bestod av lydnad, total lydnad... Gå från liggande rakt framifrån till snyggt fot och detta i 20 minuter. Efter det platsliggande i fem minuter utan att ändra position. Då är fem minuter långa.

 

Nu ligger han slut... helt slut och sover. Det är jobbigt att "bli inpackad" och det är rätt skönt att ha flockledare som sätter gränser, ger tydliga ramar och beröm när man gör något bra så man vet hur de vill ha det.

 

Må gott

 

 

 

 

 

 

 



Att komma ur garderoben

 

 

 

 

En lördagmorgon med ensamhet är just vad det är idag. Fyrbentingarna sover och T hade mycket på jobbet så han stack vid 6.30 i morse för att "bara-jobba-till-11". Rätt tråkigt, men... jag behövde inte läsa tidningen upp-och-ned denna lördag. Vi gör så ibland... T läser rättvänt och jag från andra hållet. Denna lördag var tidningen min och rättvänd.

 

Nu är frukosten ett minne blott och diskmaskinen surrar i köket. De fyrbenta har inte rört sig sedan husse åkte och jag har vilda planer på att renovera mitt yttre. Ni vet... duscha och måla lite på sig. Muminoutfiten ligger nytvättad och det är sådan dag idag att den ligger högst på 10-i-topp. Inga höga klackar, kavajer eller tighta jeans idag. No way! Idag är det muminoutfitens dag och det viker jag inte från... eller.... jo... kanske om jag måste visa mig offentligt, då kan jag göra en liten justering med att gå från mjukisbyxor till jeans, samt ta av raggsockorna och trycka ner fötterna i klackskorna. Men det är endast i nödfall... denna lördag.

 

 

 

 

Arbetsrummet... börjar bli presentabelt igen. Det är inte klart...men presentabelt och ÄNTLIGEN har symaskinen fått en given plats i vårt hem. Äntligen slipper jag hämta den från djupet av en garderob, när jag "bara ska laga något litet", för det blir inte av. Har lagt många saker på hög för att jag inte orkar ta fram symaskinen för en liten lagning. Nu står den där startklar och det är bara att trä den med rätt färg på tråden och trampa igång.

Nu go´vänner sparkar vi igång lördagen.

Må gott

Studie av son

 

 

 

 

Så där ja... nu är jag med i matchen igen... Utan dator sedan lördags kväll innebär att det inte uppdateras något på bloggen. Så... luta Er tillbaka för nu kommer en studie av son... min son... Den mest fantastiske sonen man kan tänka sig. Jorå... jag var på HANS match... för i ärlighetens namn, det var ingen annan jag fotograferade. Visst kom det med någon av misstag... men det var sonen som var fokus. Ett mammasyndrom enligt T.

Visst vann de 9 - 5 och sonen gjorde ett mål och en assist och den väna modern är mäkta stolt. Men fråga mig inte hur matchen var... för det kan jag inte svara på... jag tittade på sonen och han var bra. Partisk... inte det minsta... jag är juh mamma och en stolt sådan... Kvaliteten på bilderna... åt fanders. Inte lätt att fotografera i en idrottshall utan dagsljus.

 

 



 

 

Så där ja... sonstudie och jag misstänker att jag får äta upp det av sonen, men det är det värt.

I söndags kröp jag och fotograferade blommor och... kopulerande fåglar...  Bäst jag kröp omkring i rabatten och "svängde lite med kameran" hörde jag grannens pojke vrååååla att "fåglarna slåss". Äm... njä... eller... jag får nog ta det där med grannpojkens mamma och pappa... Det så kallade slagsmålet var något helt annat och nu blir det livat i boet.

 

Arbetsrummet som vi håller på att flippa... är ännu inte färdigflippat men det ska bli det... Den långa arbetsbänken är klar, men vi har ännu inte fått upp hyllor. Nu, är det grejor i hela huset. Rörigt kan man säga. Men det blir bättre... bara hyllorna kommer upp.

 

Nu go´vänner är det dags för lite kvällsmat.

Må gott

Ansade busken... lite

 

 

 

Förra helgen smög jag som "slusken i busken" och norpade tre kvistar Forsythia av grannen. Eller... jaja... de hängde över muren till vår sida av tomten och jag "ansade busken" lite, kan man uttrycka det som.

I morse när jag dukade frukostbordet såg jag att de små kvistarna blommar med små gula ljuvligheter. Där ute i busken är det en bit kvar innan blomningen börjar. Men det är på gång...

 

 



 

 

Nu väntar en lördag med massor att göra.
Flippa arbetsrummet... just nu har vi bara en arbetsplats i arbetsrummet. Det ska bli två. En för dator och en för symaskin.
Titta på sonens match... han bad uttryckligen om det... "Du kommer väl på matchen i morgon, mamma"? Jorå... DET gör jag.

Så... nu kör vi lördag.

Må gott

Har "borstat" gräset

 

 

Nu lever livet loppan för TantKarin. Solen skiner in och hon har många platser att ligga på. Det gäller att ta tag i strimman när den ÄNTLIGEN kommit. Vi kan hitta henne lite varstans  här i vårt lilla hus. Hon förflyttar sig efter solens bleka strimma. Likaså jag... höll mig på framsidan av huset och "borstade gräset" som sonen sa när han var liten när jag räfsade så både mossa och gammalt gräs yrde. Nu är det "borstat" och kalkat på framsidan och i veckan, efter jobbet, tar vi tag i borstningen på baksidan.

Snyggingen och Bönan låg fint i kanten på gräset och gnagde på varsin halv tjursnopp. Det är livet på en pinne det.

 

 

 

Om en timme kommer sonen och F för att äta... kalops och grön sparris... det doftar kryddpeppar i hela huset och hungern har börjat göra sig påmind. Har vilda planer på någon efterrätt... har dock inte bestämt mig för vad.

 

 

 

 

Nu go´vänner har T åkt iväg för att köpa en nu torkvinda, då den gamla tagit slut. Det finns fajter man (läs T) väljer, och det är INTE att trä 50 meter ny lina i en torkvinda.

Bönan har lagt sig i buren och en tung suck hördes just. Snyggingen flankade på hallmattan, TantKarin ligger på strimman och jag fortsätter uppdrag matlagning.

 

 

Må gott

 

 

Det blir ljusare

 

 

 

ÄNTLIGEN har vi fått upp lampan i trappen. Den har hängt på undantag sedan vi flyttade till huset för fem år sedan, men nu... nu hänger den där, rengjord och lyser upp så mycket att vi måste damma trappen varje dag för att inte storkna av allt damm och hundhår som nu syns. Kanske ska skita i att tända den... lampan alltså. MEN den hänger där... även om jag inte tänder den... så ofta.



 

 

 

Ett säkert vårtecken är när jag kan hänga ut tvätten på tork. DET har jag gjort idag och det doftar ute av allt det nytvättade.

Även vovvarna är rena, de fick sig en utomhusdusch och nu ligger de båda i sina bäddar, rena, mätta och doftar lavendel. En lördag när livet verkar vakna till liv och vi kan se en ljusning i tillvaron. Mörkret har börjat ge vika och jag har suttit mot garageporten utan jacka... ja... jag hade ingen jacka, garageporten har ALDRIG haft jacka. Jamen, Ni förstår.

 

 

Nu go´vänner är det dags att fortsätta göra lördag.

Må gott