Bland soffpotatisar och trädkramare

Igår... efter jobbet packade vi och for till Paradiset... Mulet och inte direkt varmt... men längtan var för stor för att ignorera... Allt var sig likt förutom att världen har blivit höstgul... Det doftar höst och folk håller på att ta upp båtarna... stänga till för vintern. Vi gör det inte än... lite till vill vi "suga på karamellen" och några övernattningar till kan vi nog hinna med innan det blir för kallt för oss.

Fast... lite tar vi allt hem... Färgburkarna... maten... och allt det står "solskyddsfaktor 40 på... fick bli med hem idag.

Vi vaknade till mulet med solglimtar... som blev STRÅLANDE sol... fast blåsigt och lite kallt i luften. Har ändå inte frusit idag... har jobbat mig varm... Klippt ner alla kryddväxter och fixat inför den kommande stängningen...

Savannah gillar inte blåsten utan har visat sin bästa "soffpotatissida". Hon har knappt satt sin nos utanför dörren. Finns ingen anledning när man kan ligga inne i stugvärmen och gärna under en fleece och tryna. Jorå... Savannah är bra på det.

 

Julia däremot har inte varit still många sekunder... Bada går bra även om det är kallt i vattnet... Gömma skor är också en bra syssla och springa Paradiset runt fungerar fantastiskt fint även om man får springa ensam. 

Hon undersöker allt... och ingen skruv är skruvad utan att Julia kollat hur det gick till.

 

T har målat året sista planka... Fixat den platsbyggda soffan och burit grejor...

 

Han har kramat ett träd...

 

 

Jag passade på att klippa klorna på flickorna... Himla fiffigt att göra det på bryggan och slippa dammsuga sådant som sprätt runt i hela huset. Ska villigt erkänna att det blåste aningen kallt om rumpan... Det blåste från öster och upp i springorna i bryggan...

Lite vemodigt är det allt med hösten... men ändå är det skönt att få krypa in i stugvärmen... tända ett ljus och dricka något varmt.

Det gör jag nu. Måste få ordning på min förkylning.


Må gott

Ordningen återställd

Vi har hittat en grop... en grusgrop. Ni vet en sådan där som stupar brant ner som en gång i tiden varit ett grustag... Att hitta en sådan kanske inte är så himla svårt... men vi har hittat en ganska nära den nedlagda golfbanan och gropen är "lagom stor" eller liten hur man nu ser det. Dit åker vi och släpper flickorna och idag fick Bill-pojken bli med... Så nu har han levererats till sonen och F med hela pälsen full i sand...grus...och annat fint som finns i en grop.

Savannah älskar att springa i gropen... vi kan verkligen se hur hon springer upp och ner och hur hon skrattar med hela sin själ och hjärta... För det gör hon... skrattar... svansen är hög och hon viftar ivrigt när hon jagar sten som T kastar upp och som rullar tillbaka ner till botten på gropen. 

Efter sin "tomma dräktighet" var hon aningen låg och sorgsen... å vem skulle inte vara det... men efter Galastop och mycket motion och en grop att springa i har hennes vanliga jag... fast mer moget, infunnit sig... Hon är ju fyra år nu och ingen flicka längre... även om jag kallar dem för "flickorna"... hon är en mogen, mjuk och fantastisk liten Brun Böna...som har en egen plats i våra hjärtan.

Julia är ännu inte lika stark i springet som Savannah... Hon är ännu inte lika snabbt och kommer inte upp till toppen på gruskanten... men det är en tidsfråga. Vår lilla Batgirl blir starkare för var dag... men så är hon ju bara året och ännu inte färdigmusklad... men det kommer... Julia vår Ungerska prinsessa med världens vänligast ögon... sprallig och nyfiken...och även hon har vunnit våra hjärtan.

 

Så... det känns som ordningen är återställd... vardagen och känslorna har hamnat på plats... Flickorna vet rutinerna och mår som prinsessor...Glada...blanka...pigga och innerligt älskade.
Nu ska jag bara få in en peeeeeeeeeeerfekt linföring med Julia...till fuldansmusik och i 12 cm höga klackar... äm... på mig. Skorna ligger och väntar... nu är det bara jag och Julia som ska få till det.
"Var det bara det", sa Anette (Savannahs uppfödare) när hon kom förbi idag... "så löser vi det".
Jahapp... en perfekt linföring till fuldansmusik och jag i 12 cm höga klackar, det är planen.

Må gott

Det där med hall...

Vi har en hall... modell himla stor. Det är inte här vi hänger av oss ytterkläder och har "skoröra"... för vi våningen har vi även "kapprum". Jorå... så heter det på ritningen... och efter kapprummet kommer vi in i själva hallen.. 7 x 3 meter och perfekt att träna "linförning" när det är dåligt väder och vi (läs jag) inte vill gå ut.

I denna hall... hamnade bokhyllorna och det är ett måste med hyllor hos oss... Mycket böcker och pärmar med viktigheter och jag har sedan dag ett inte tyckt att det blivit så bra... Igår tog vi tag i det...och åkte till IKEA och köpte överhyllor... Proportionerna blev betydligt bättre och jag är glad.

Kan dock tillägga att IKEA inte är riktigt klar med själva hyllorna... så det var bara att åka till en byggvarufirma och fixa det som IKEA inte tänkt på... Överhylla till CD-hyllan... Jamen vi kan ju inte ha ett hål där, eller hur.

 

 

 

Kan tyckas aningen "kinki" att ha en naken dam (vid namn Ulla) stå i hallen... Hon hänger med sedan min tid som dekoratör... en fantastiskt vacker skyltdocka från 70-talet... Lite kurvigare... lite kortare än dagens dockor.

Klädde på henne en dag... men det blev läskigt... Så himla verkligt... så ... hon får står där... naken.

 

 

Så har vi fått ett bord... Ett jättefint litet STRING-bord. Det var lite trasigt och det är nu fixat med en liten "svetsloppa"... Skivan är slipad och oljad med teakolja. Innerligt tack Gustav och Rita för bordet... 

 

 

 

Under hela processen med hyllorna har flickorna och TantKarin legat på behörigt avstånd och tittat... Julia har varit mest nyfiken och har botaniserat i verktygslådan.

Nu är T ute med Julia och Savannah för att springa dem trötta i ett stort nedlagt grustag... Själv är jag kvar hemma och vårdar min förkylning.

Må gott... Nu dags för en Alvedon.

Arg och aningen ledsen... och ställer mig frågan VARFÖR?

Igår var jag (och hela min arbetsplats) på utbildning... En fantastiskt bra och lärorik utbildning... och det gör mig innerligt arg och ledsen över att jag (läs någon) ska behöva gå en sådan - Beväpnat våld i skolan.

Föreläsarna var välutbildade, kunniga och engagerade... och jag har aldrig varit på en arbetsplatsutbildning tidigare, där ALLA var på tå för att få veta mer. Tack... för utbildningen och jag hoppas innerligt att jag ALDRIG behöver använda mig av det jag fick ta del av. Jag ställer mig frågan VARFÖR tar någon sig rätten att göra andra illa?

I morse vid frukost satt T och jag och lyssnade på radion. Nu blev jag ledsen och arg igen... I reportaget får jag höra att regeringen funderar på om man ska låta föräldrar utbildas i att undervisa och stötta sina barn i ämnet matematik.

Här anser jag att någon okunnig person fått för stor makt att jiddra med skolan IGEN. Våra regeringar ha ju varit sådana genom tiderna... de ska in och röra runt i skolan.

Själv anser jag att jag har rätt att uttala mig... Jag har gymnasielärarexamen, lärarlegitimation och en fil.kand i specialpedagogik... och jag är sedan snart fem år tillbaka heltidsanställd som specialpedagog. Kanske lite skrytig också... men det tar jag i detta fall.

OM en elev inte klarar något ämne, finns det en anledning... 

OM en välutbildad (det förutsätter jag) pedagog (ca 4 - 5 års utbildning) inte klarar av att få en elev att nå målen, finns det en anledning...

Ta reda på varför...

Ställ frågan VARFÖR...

Lägg inte skolans misslyckande på föräldern att lösa... Vad är det som säger att föräldern har förmåga att undervisa i det skolan misslyckas med.

Om regeringen skjuter till mer resurser till riktat stöd... mer resurser till elevhälsan... mer resurser där det behövs.

En skola för alla, betyder inte att alla ska ha lika undervisning eller lika mycket tid... En skola för alla betyder att alla ska få det den behöver för att nå målen... för att växa som människa... att känna att du duger...

Kanske skulle ta och gå in i politiken och röra runt lite... Min moster och tillika gudmor säger att det inte går... "Släkten har för många lik i garderoben"... Ser jag dock inte som något problem... för var ska vi annars ha dem... Vet bara inte vilket parti jag ska röra runt i... Tycker inte något uppfyller kravet på ett "bra parti". Kanske skulle starta ett eget... 

Må gott

I betraktarens öga

Jag får ofta frågan på val av hundras... och mitt svar blir alltid... "Varför ska jag ha något annat än det vackraste"... För jag tycker verkligen det... Det finns ingen vackrare hund än dobermann... Hundarnas Ferrari... Snygga, snabba och svårkörda... Det är jag värd. Det är en ynnest att få äga en dobermann... en ynnest att få en dobermanns förtroende och en ynnest att få känna doften av en dobermann...

Jag sticker inte under stolen med att jag gillar det vackra... för vem gör inte det... Sedan är det inte alltid så att vi tycker om samma saker eller kan se det vackra i det någon annan anser vackert... Det ligger i betraktarens öga och inget är rätt eller fel... bara ett annat tyckande. 

 

Jag önskar Er en fortsatt fin tisdagskväll... med många vackra tankar och många vackra intryck.

Må gott

Vi tränar på det där med koppel

Just nu är det mycket Julia hemma hos oss... Hon är med och kollar allt... och då menar jag ALLT. Inget går hennes "näbb" förbi och hon måste "dutta" på det hon ser.

Savannah är fortfarande aningen låg... men verkar ändå nöjd... precis som om hon landat och förstått att det är hos oss hon ska bo... Vet i katten om det är för den vetskapen hon är aningen låg... 

Det märks att Savannah är en följare och inte är den som "mufflar" med Julia i onödan... medan fröken Julia är dominant så det osar omkring det... Dominant men vänlig... Det betyder att vi måste "lyfta" Savannah och ge henne favörer Julia aldrig någonsin kommer komma i närheten av... och vi måste hålla tillbaka Julia när hon är för mycket på... En balansgång där fingertoppskänslan är oerhört viktig... 

Du får aldrig trycka till så de tappar självförtroendet... men Du får heller aldrig släppa dem för långt så de tar över... 

Två vackra individer... båda av samma ras men ändå himla olika, både till utseende och sätt.

Julia dominant, vänlig, nyfiken och påhittig.

Savannah, följaren, vänlig men avvaktande, nyfiken men på håll... och med en integritet så stor att den kräver mutor och förtroende för att hon ska "släppa någon över bron".

I veckan har vi tagit promenader i de gamla promenadstråken vi hade när vi bodde i huset... 5 kilometersrundan med massor av nya dofter.

I för tidig födelsedagspresent fick jag av Anette och "Foderungen" L, sele och midjebälte, så jag kan gå med Julia utan att hon ska dra armarna ur led på mig.

Fröken Julia är ännu inte vän med kopplet... Det tar två sekunder så har hon trasslat till hela sin OCH min tillvaro... men med sele och midjebälte med ett expanderkoppel mellan gick det hur bra som helst.

Kan tillägga att vi jobbar på det där med vanligt koppel också... Det gör vi när vi tränar på att gå promenad i stan och när vi tränar linföring... 

 

I förmiddags bestämde vi oss för att åka till Paradiset och fortsätta där vi var tvungna att avbryta igår.

Mitt val av skor är väl inte något jag skulle välja att gå med i stan eller på jobbet... och kombinationen med dessa strumpor är på gränsen till vad som borde vara förbjudet...  Skorna hänger på sista versen och jag lovar... nästa sommar köper jag nya "Paradisskor".

Just nu blommar rosen vi fick i midsommarpresent av Ninni... En liten skir ros i kruka kom hon med och den fick bli med till Paradiset och den lilla rosen har många knoppar som med lite sol kommer att blomma nästa gång vi kommer ut.

 

 

 

Idag plockade vi undan pelargonerna... Några fick bli med hem för övervintring... Luften kändes aningen kyligare än igår och hösten var mer påtaglig... Lite mysigt men ändå vemodigt.

Nu fortsätter söndagskvällen med en film och tidig säng.

Må gott

Sent ska blomman vakna...

Igår vid lunch bestämde vi oss för att packa och åka till Paradiset efter jobbet...och vid 14-tiden fick vi reda på att vi även skulle få nattbesök i gäststugan.

Vi åt oss genom kvällen... skrattade och talade djupheter... och somnade med en stilla sjö runt oss.

"En lisa för själen" sa Maria när hon vaknade...

 

När T kört iland besöket tog vi tag i sådant som behövde göras... Klippte gräs... rensade... skruvade...bar grus, röjde och åt... Vi fick massor gjort och vi hade svårt att bestämma oss för om vi skulle stanna en natt till eller åka hem...

Dagen var i strålande sol och vindstilla och jag frös inte en sekund... Jag tog mig tid att titta på alla sena blommor som slagit ut under veckorna vi inte varit där...

Paradiset ligger i en annan växtzon än stan... sjön ligger ca 100 meter över havet och det märks... Det mesta är sent, om det över huvud taget går alls att odla. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi beslöt oss för att åka hem... Åskan började mullra i norr och himlen gick från fint blå till mörk, nästan svart...och just när vi satte oss i bilen... kom regnet.

Nu är flickorna nyduschade och vi har vilda planer på att äta någon med massor av fett och kolhydrater... 

Må gott