Bullfest i huset på höjden

Igår var det bullfest i huset på höjden. Katja och hennes man som även går under det kärleksfulla namnet "Mjukishalvfinnen" kom till sonen och F för att inspektera och presentera bullar "modell aningen större än Bill", Hugo och Agnes.

Bill blev kär i Agnes... dock ej besvarat. Hugo behöll lugnet och gick med värdig min och kroppshållning genom huset på höjden för att landa på köksgolvet med en suck. Jorå... Bullfest kostar på.

 

Idag kom jag med matleverans vid 14-tiden och rivning av tretex var i full gång. Svårt att andas och sikten blir aningen dimmig av att glasögonen blir dammiga. 

Måste säga att jag beundrar sonen och F som med till synes outtröttlig energi fixar varje kväll och alla helger. T och jag kan ju liksom välja när vi kan/orkar/vill... men de "lever med det varje dag".

Jag är innerligt glad över F:s fantastiska föräldrar och över sonen och F;s vänner som kommer och hjälper till, för detta är ett jätteprojekt. Jag är glad över sonens pappa som drar elen och jag är oerhört tacksam över T;s engagemang i sonen och F;s hus på höjden. 

Att renovera ett hus är banne mig inte lätt... många val... många önskningar... många drömmar... många svåra beslut... många kvällar man håller på att ge upp... många mornar man tar tag i jobbet igen... många skratt... många ilskna svordomar och frustrationer... många fantastiska tillfällen att utmana sig själv och lära sig nya saker.

 

 

 

 

 

 

 

Nu har T kommit hem och duschat av sig allt damm... Han är trött men glad...

Så... nu tar vi tag i resten av söndagen... Glass på det.


Må gott

Om det brister... då är det mig det beror på...

Det där med att ha hund kräver en del... Det där med att ha en dobermann kräver många gånger lite mer än det "vanliga". Jaja... jag vet... alla raser kräver sitt och det får man ha i beaktning när man väljer sin fyrbenta kamrat...

Dobermann kallas för "hundarnas Ferrari"... SNYGGA - SNABBA och SVÅRKÖRDA... och det stämmer banna mig.

De är otroligt vackra...Stora... muskulösa... blanka i pälsen och med ögon vänliga som få.

De är smarta... och det måste de vara... de ska ju tänka steget före hela tiden för att kunna skydda och vakta.

De är snabba...både i tanke och i fysik.

De kräver massor... både fysisk aktivitet, tankeaktivitet och vila. Att lära dem vila är ett måste för att de inte ska kräva ännu mer.

De är innerligt vänliga...ovillkorlig kärlek till sin flock och de ha inga problem att utvidga flocken om det skulle uppstå.

De är lojala.

De är envisa.

De ifrågasätter.

De är starka.

De är mjuka.

De är nyfikna.

De kräver tålamod.

De behöver någon som är fyrkantig och samtidigt tänker utanför boxen.

De behöver någon som med vänlighet... envishet... mjukhet...fasthet och med massor av humor fostrar dem till individer som fungerar i den vardag de ska vara.

Allt det jag vill att mina fyrbenta vänner ska ha... har Savannah och Julia. De är fantastiska följeslagare... och om det brister, då är det mig det beror på. Då är det jag som inte läst av situationen rätt... Då är det jag som inte haft tillräckligt tålamod eller varit tillräckligt tydlig, vänlig eller tänkt utanför boxen... Kan även vara så att jag inte varit tillräckligt fyrkantig eller att jag varit för trött och inte kunnat skratta åt deras upptåg. 

Vi försöker fostra dem så gott vi kan... mat...kärlek...tydliga ramar... motion och massor av humor... Vissa dagar (för det mesta) går det jättebra, medan andra är mindre bra...och som sagt... det är ALDRIG flickornas fel... Det finns sällan elaka hundar... utan oftast beror det på den som är i andra änden av kopplet som brustit. 

Nu dags att fixa mat till sonen, F och T... som är i huset och skruvar gips.
Vi får ju vara kvar hemma då Julia är i höglöp och agera cateringfirma.


Må gott

Himla trevlig fredag

Jamen så var det freeeeeeeeeeeedag... och jag vill börja med att be om ursäkt för kvalitén på bilderna. 

Efter jobbet for vi till grusgropen för att släppa flickorna och det var ganska mörkt... men jag kunde inte låta bli att fotografera... därav de aningen gryniga resultatet. 

Fröken Julia som gått över till höglöp behöver få rusa av sig och Savannah är inte sen att haka på. Fortfarande är det Savannah som är den fysiskt starkare och hon springer verkligen "röven av Batgirl". Till slut lägger sig Julia i sanden och inväntar Savannah när hon springer upp för backen, men inte ens då orkar hon med tempot.

 

 

 

 

 

Nu är vi hemkomna och ätit middag... Flickorna är duschade, mätta och ligger i sina bäddar och mumlar. Himla trevlig fredag...

Må gott

Dumt att ha trosorna i munnen

Så... ännu en dag med nerblodade golv och matleverans. Julia... är nog som "värst" nu, men hon är duktig att städa efter sig själv... Har testat att sätta trosor på henne... men... när jag vänder ryggen till har hon dem i munnen och jag vill inte riskera att hon sväljer dem och vi måste åka till veterinären och operera ut dem. Så... nerblodade golv är det enda alternativet just nu. Golvmoppen står framme och mattorna är bytta till tvättbara trasmattor... hundbäddarna bäddas rent varje dag och tvättas. Hon har löpt i en vecka nu... så det är inte så himla länge kvar. Misstänker att hon mår ganska sopigt och att hormonerna far runt som satelliter i hennes huvud. Ena stunden är hon ljuvligheten själv... för att andra stunden ha långfingret i luften... Hon är hungrig som få och har noll koll på vad som är rätt och fel... och i vissa lägen fungerar inte ens godis utan det är höjd röst som gäller för att få hennes uppmärksamhet. Då tittar hon på mig som om jag är DUM I HELA HUVUDET... och det är jag nog... och sedan lyder hon... lite.

TantKarin får också känna av Julias tillstånd... När Julia är som mest kelen funkar det för henne att borra ner hela sin långa nos i TantKarins pälsfluff. Det funkar inte för TantKarin om man så säger... och även om Julia upplever sig som grandios och fantastiskt underbar och kelen får hon redigt med däng på nosen av en ilsken nästan tandlös Tant på 14 år.

Det blir bättre... bara hon går ur löpet...sägs det... 

Just nu... ligger flickorna i sina bäddar och sover. De fick en ordentlig springtur i grusgropen på morgonen och kommer få en längre promenad senare i dag.

Själv håller jag håller på med matleveransen samtidigt som jag bakar. T och sonen slipar golv och förhoppningsvis blir de klara med sliperiet i dag.

 

Nu dags att hänga tvätt...

Må gott

Skrapa först... slipa sedan

I morse for T och sonen till sonens och F;s hus på höjden för att fortsätta "operation skrapa och slipa golv".

Jag och alla tanter stannade hemma. Julia som löper och gör så att golven ser ut som hos en slarvig slaktare får definitivt inte träffa någon yster liten frallapojke så det blir någon tjuvparning. DET vill vi INTE var med om.

Dagens uppgift för mig var att fixa mat och åka dit med. Det tycker jag var en bra uppgift, för skrapa och slipa golv tillhör inte någon favoritsysselsättning...

När jag kom till "huset på höjden" var mina föräldrar där och inspekterade... och självklart hade de svårt att låta bli att fixa lite i trädgården...innerligt uppskattat.

T och sonen slet sig svettiga. Alla golv måste skrapas innan de kan gå på med slipmaskiner och det är inget lätt jobb. Färg och fernissa från 1939 är banne mig det segaste som finns... massor med go linolja som lätt kladdar in i slippappren. Så... skrapa först för att slipa sedan.

 

 

Liten Bill hittade en fantastisk solhörna som han lade rabarber på... Det är hans grej... sol och värme. Jamen kan man bli annat än kär i den lilla frallapojken med hängande läppar och ögon fulla av kärlek. Han bryr sig inte om slipdamm eller att det låter från diverse maskiner runtomkring... han har sin solfläck och då är han nöjd.

Nu har jag två dobermannflickor att gå ut med... En som på fullaste allvar anser sig vara grandios och snyggast i världen... och den andra som med fnysningar försöker styra upp den grandiosa ungerska prinsessan... och om hon inte fattar... kan rya i så både T och jag håller på att få hjärtstopp.

Må gott

Löptik ska löpa

Vår lilla Ungerska Prinsessa Julia har gått in i sitt andra löp... och en löptik SKA LÖPA. Då är det tur att Savannah är i så bra kondition som hon är... för hon springer "röven av" Julia. Så är det... en tik på fyra år ska vara den fysiskt starkare jämfört med en liten fuffa på ett år och snart två månader.

Grusgropar och slalombackar är kanon i detta läge... Savannah först och hon jagar det vi kastar, typ sten, pinne... you name it... och Julia springer efter Savannah av bara farten. Tror inte hon fattar varför Savannah springer, utan hon hakar på... och inte kommer hon ifatt heller. Retligt det där.

Så jagar de solfläckar... alla våra flickor gör det... katt som hund. Finns det en solfläck på golvet... då ligger de där. OM man inte är katt vill säga. TantKarin kan lika gärna lägga sig på ett bord eller i vår säng... bara solen är där. Allt är ju hennes och vi får bara låna och det på nåder.

Idag har det varit en sådan där solfläcksdag och flickorna låg en sväng i rummet när jag var hem på lunchen... TantKarin låg i sängen och visade inte ens att hon brydde sig att jag kom hem.

 

Så... lite glass på det.

Må gott

River för att bygga upp

I fredags tog T och min pappa upp båten... Nu är Paradiset helstängt och det gör ont i hjärtetrakten och jag längtar redan till våren för att kunna återta möjligheten att vara där all min lediga tid.

Igår var vi hos sonen och F för att röja ur och finnas till hands för diverse renovering. Även F;s föräldrar var där och tog tag i saker som måste fixas innan flyttlasset går.

T rev panel i källaren och sonen rev gammal "tretex" i sovrummet. Sonen tog även tag i plattorna utanför. Vi kan ju inte hålla på att gå på "vobblande" plattor när vi ska bära in möblerna. Jorå... det finns en del att fixa med. 

F och jag fixade med golven i storarum och matsal... jorå... de har matsal. Inte något liten matvrå utan en redig matsal med öppen spis. 

Sonen och F;s bror hade som fredagskvällsnöje att riva bort masonit och mattan som låg på trägolvet. F och jag såpskurade och skrapade bort tidningspapper som lagts dit 1960. Mycket spännande hann jag allt läsa innan de gamla tidningarna åkte i pappersinsamlingen.

Golven är tyvärr så illa åtgångna att de måste slipas och efter det kommer en hårdvax läggas på.

Nu... fortsätter vi söndagen.

Må gott

Värmer sig i bygglampans sken.

Idag hamnade vi i sonen och F:s husrenovering... eller rättare sagt... röja innan renovering. 

Liten Bill parkerade sig i bygglampans värme och det var hans plats och inte ens fröken Julia vågade ifrågasätta 13 kilo kärlek. Hon lade sig på behörigt aningen avundsjukt avstånd eller så gick hon runt och inspekterade vad vi andra höll på med.

Savannah hittade en filt under köksbordet och där låg hon och tittade på vad vi andra gjorde...  Hon hade inget emot att vi andra fixade med röjning bara hon slapp vara med.

Sovrummet var dagens projekt och det gamla golvet och taket revs ut. Taket var sprucket och illa tilltygat av tidens tand... likaså golvet som sett bättre dagar. Hur det blir med väggarna återstår att se. Det är många beslut som ska tas... 

 

 

Nu är vi åter hemma... och lite te och smörgås står på önskelistan.

Må gott