Du får vad Du betalar för

För exakt 10 år sedan målade vi övervåningen i etagelägenheten vi bodde. 60 kvadratmeter golvyta och 5,5 meter i takhöjd... Det krävdes byggnadsställning och många liter färg.

  

 

Soffan var rätt ny och jag hade övertalat T att åka 100 mil för att köpa den... Soffbordet fick jag ta över från mina föräldrar när jag flyttade hemifrån... Ett teakbord som de köpte samtidigt med Laminofåtöljen som även den landade i mitt hem... fårskinnet slitet och i stort behov av att bli utbytt... vilket jag också gjorde.

Soffan, borden och fåtöljen finns fortfarande kvar... men nu börjar soffan ge sig... För så är det... Du får vad Du betalar för... Bordet och fåtöljen mina föräldrar köpte var redan då inte de billigaste möblerna... och de håller än i dag snart 60 år senare... Soffan... som vi åkte 100 mil för var inte så farligt dyr och vi slog till... Den är nu så sliten att vi måste köpa ny...den håller på att ge upp i skinnet och på vissa ställen är det snart inget skinn alls... Den är inte ens vackert sliten... utan "sjavig"... Ni förstår säkert vad jag menar... Ful... trasig...kass...inte värd att ens skänka bort. Så... nu är det stora projektet att hitta en ny soffa... DET är inte det lättaste. Hittade en fining på nätet... i runda slängar nästan 100 000 kronor... INTE försvarbart sa T.

Nu har jag en lördagskväll att ta tag i...


Må gott

Frukt är inte godis

Jamen jag håller på att tappa lite gnista... fortfarande aningen svart-vit och diffus, trött och smågrinig. Jorå... så är det.

Vi försöker efter julens verkliga frossa i godsaker, tänka på vad vi äter och det är banne mig inte lätt när godissuget sätter i... och jag lovar... FRUKT ÄR INTE GODIS. Noväj att det är.

Även om frukt, bär och nötter är gott... så stillar det inte mitt godisbegär. Ibland måste jag bara ha en chokladbit eller en balja glass.

 

Nu kör vi fredag med ostdränkt pizza och en chokladbit.

Må gott

För de som inte vet hur eniro och hitta.se fungerar.

Igår kom 13 kilo kärlek och stannade över natten... Alltid lika härligt när han kommer. Han ligger som en värmedyna intill mig i fåtöljen och när det blir för varmt kravlar han sig ner och lägger sig på mattan under bordet... Så har vi hållit på... vilat... sovit och vandrat mellan olika sovplatser... Bill, Savannah och jag. T däremot har pysslat med viktiga grejor... Han frågade mig om Facebook i morse och jag kan INTE svara då jag inte har något sådant konto. Så... nu har han fixat ett sådant och jisses vilken aktivitet det är på hans mobil.

 

 

 

Nu har sonen och F varit här och ätit middag och hämtat Bill... och jag har vilda planer på att gå och vila igen... Savannah har redan lagt sig för vilken gång i ordningen vet jag inte... och T botaniserar på FB... Kul att gamla vänner ÄNTLIGEN kan hitta honom då de inte vet hur eniro och hitta.se fungerar.

Nu... vila på "puten".

Må gott

Diffus och svart-vit

Jag lever... min kropp värker av trötthet... mitt huvud är inte riktigt med i matchen och jag känner mig aningen diffus, svart-vit och tung i själen... men det går över... jag lovar.

Det har varit aningen mycket denna vecka. 

I tisdags var det uppstart på en 15 veckors webbaserad utbildning med tre irl-träffar varav den första i veckan.

I onsdags klockade jag på sekunden en föreläsning jag skulle hålla i torsdags för 150 personer.

I torsdags var det dags för mig att se om "klockningen" höll... Det gjorde den.

I går (fredag) var det besök på jobbet med utfrågning och rundvandring.

När jag kom hem igår var jag tooooooootalt klappslut och låg i fåtöljen och halvsov. Höll liksom inte för mer.

Annars... TantKarin har märkt att anspänningen hos mig har varit rätt hög och hon har inte vikt från min sida när jag är hemma.

När jag duschar och fixar makeupen... ligger hon på golvet i badrummet och när jag äter sitter hon på stolen bredvid... och när jag ligger i fåtöljen eller gått och lagt mig för kvällen... intar hon sin plats vid min sida. Hon vårdar mig ömt och med total kontroll... Annars är hon T;s katt... men inte när jag behöver hennes omvårdnad... då kan hon släppa honom för att pyssla om mig.

 

 

Så... nu fortsätter den aningen diffusa och svart-vita tillvaron... förhoppningsvis börjar färgen återkomma till kvällen.

Må gott

"Men mamma skärp Dig"

Söndag... och fika hos mina föräldrar. Inga måsten... förutom att F började jobba idag vid 15.30 så vi var tvungna att vara i stan tills dess.

Den älskade sonen har gått från att vilja vara med på ALLA bilder till att "men mamma, skärp Dig jag vill inte vara med på bild".

Denna väna moder bryr sig inte... för någon gång i framtiden kommer han vara glad att jag fotograferade honom... för så är det... Syns Du inte på bild... då finns Du inte.

 

 

 

Nu är vi hemma och det blir pizza till middag.

Må gott

När grannarna har allsång

Nu är julen slut på riktigt... 20 Knut har varit och det enda jag inte har hjärta att kasta ut är amaryllisen som kom igång lite sent. Den får stå tills den inte är fin längre.

Sedan i måndags är vi igång och jobbar igen... Även om jag inte riktigt var klar med ledigheten, är det ändå skönt att komma tillbaka till rutinerna. Fast igår kväll... var jag totalt död när klockan var 21... Det var bara att lalla i säng och jag tvärsomnade... även om grannarna hade jätteparty i våningen bredvid. Jorå... andra gången på snart ett år de har det och de gör det med ett stadigt hallå i kören. För så är det... de har båda gångerna haft allsång med gästerna... Förra gången var det 80 - tals - tema... Igår var det oåoåoå-tema. Det gjorde inget... det går att sova till det också.

Just nu är huset lugnt... Vi har liten Bill här och han ligger på en filt och sover...Savannah har fått springa sex kilometer bredvid cykeln och hon är rätt trött och ligger i sin bädd och suckar tungt. TantKarin har inte gjort många knop idag... T är och tvättar någon av bilarna... och jag har vilda planer på att börja med maten... Det är viktigt det där... mat... Det får inte gå för långt mellan måltiderna för att jag ska vara på topp... eller rättare sagt... pratbar.

Så... det får det bli... mat.

Må gott

Med de "Blå bergen" i bakgrunden

Äntligen har jag kunnat sova längre än till 7-tiden. Jag har vaknat tidigt varje morgon under hela jullovet och det har retat mig... men idag... två dagar innan vi ska börja jobba igen... då slog det till och jag sov till 08.30... Inte illa för att vara mig.

På förmiddagen kom sonen och F med Bill... De hade roligheter för sig där 13 kg kärlek inte kunde vara med... så han kom till oss. Vi lastade de fyrbenta i bilen och styrde mot "vidderna" på gränsen till Kilsbergen, även kallat "De blå bergen".

 

Under tiden vi var där smög dimman in och när vi åkte hem...var vi i ett sagolandskap... nästan som i Narnia...

 

Nu är Bill hämtad, vi har ätit och tvättmaskinen snurrar i badrummet. Såg idag... när solens obarmhärtiga strålar landade i köket... hur smutsiga gardinerna var... så... jag rev ner dem och kastade in dem i tvättmaskinen.

Jag önskar Er en fortsatt fin lördagskväll.

Må gott

En trött dag

Idag har jag helt städat undan julen... Aningen tidigt, men jag behövde det för att hitta lite pepp på att våren snart kommer... Fick ett sms där det stod att det är 144 (tror jag det var) dagar kvar till midsommar... DET blev lite jobbigt... så då fick sista smulorna av julen stryka på foten.

Savannah har även idag fått springa av sig lite energi. Hon far som en kanonkula fram och åter och hon lyssnar bättre och bättre på inkall... Nu kan vi snart släppa linan helt, även om det är marker fulla av nya fina dofter... som av vilda svin... 

Fick även ett ryck att sy... Det grå råsidenet som legat ett tag blev äntligen klart som gardinvåd. Har inte bestämt mig för om jag tyckte det blev bra eller inte... Jag väntar tills i morgon och tittar i dagsljus.

 

Jisses vad trött jag är... Går och välter omkull mig i fåtöljen... spelar lite Wordfeud och kanske sover lite middag.

Må gott

När världen är vit och sagolik

Minus 11 kalla grader och vi styr mot Paradisets strand. Klädda i "termosbyxor" och dunjackor... mammas stickade raggsockor och fleeceunderställ... jorå... å visst glömde jag mössan men om jag ska vara ärlig, jag frös inte om öronen eller huvudet. Vi pulsade i snö och gick oss riktigt varma.

En strålande sol och en värld vit och sagolik... 

 

 

Långt där ute... nästan 1000 meter ut... ligger Paradiset. Hade med en kamera med ett objektiv som tar 30 x zoom. Ville se om blåsten rivit ner något träd och om taket låg kvar och detta är enda sättet att göra det. Isen håller ännu inte att gå över på.

 

 

 

Nu är vi hemma igen och tänker spendera Trettondagsaftonen i "muminoutfit" med vidhängande raggsockor,.. äm... inte T... Han skulle aldrig sätta på sig något som liknar "mjukiskläder". Under hans värdighet, säger han. Vi kommer äta något gott och inte göra annat än ta det lugnt. Jag i mumin och T i "icke-mumin".

Må gott