Att ha hängt med en "nästan åtta år ju".

Helgen spenderades med "Foderungen" som är nästan åtta år... och massor av hundar. 

Viktigheter som läxor och mat har stått högt på listan... och då är det bara att fixa... för sådant måste göras.

 

Att mysa med en film tillsammans med TantKarin har också varit en del av söndagen...

 

 

 

Och i fönsterbrädan står legot uppställt tills nästa gång han kommer...

Vi passade på att åka till grusgropen tillsammans med Jackson och hans människa... Jackson som är Drottning Jennas son från senaste kulle... Spännande att se hur hon ibland "ryade i" åt sonen när han var aningen för mycket "på"... och Jackson löd snabbt som attan.

Där stod vi i hällande blötsnö och log åt fyra vackra dobermann som sprang runt och njöt av livet... en liten "nästan -åtta - år ju" som inte var det minsta rädd och som sprang runt nästan lika mycket som hundarna.

Inte lätt att fotografera... mörker...blötsnö och under ett paraply. 

Igår kväll åkte "nästan-åtta-år-ju" och Jenna åkt hem och livet har återgått till normala rutiner med jobb...tvätt... mat och två trött människor.

Må gott

Besök av "Foderungen och Drottningen".

Idag har vi sol... ÄNTLIGEN lite ljust i vår del av världen. Vi hann dock få en "släng med snö" som försvann lika fort. Jag har liksom gått och "surat" över att vi just nu går i mörker, men idag har jag hopp om en ljusare tid.

 

 

 

 

Igår kom Anette förbi med "Foderungen och Drottningen" som ska vara hos oss till söndag. Himla kul att se en "nästan-åtta-år-ju" liten kille krypa ner till tre dobermanntanter och ligga där och prata på klingande norska under en lång tid. Alla lika nöjda.

TantKarin har dock beslutat sig för att hålla sig ur vägen så länga Jenna är här... Jenna har fått för sig att hålla koll på TantKarin på ett vis som INTE uppskattas av någon. Ett vrål som kan få en död att slå frivolter i graven gillas inte... men vi jobbar på det.

 

Nu har vi lite vardag att ta hand om... typ fylla på viktigheter i kylskåpet och i tvättmeddelsförrådet. 

Må gott

Små handtag - perfekta för ändamålet.

Misstänker att jag håller på att driva T till vansinne...

Kommer Ni ihåg tv-bänken som vi byggde under julledigheten... Jag hittade inga och då menar jag INGA knoppar/handtag jag gillade. Alla var för stora - klumpiga - blanka - utstickande - synliga och jag provade ett antal och var INTE nöjd. Så... T som är schinjör fick tillverka små handtag som enligt mig är perfekta för ändamålet... att nästan inte synas eller "ta plats" utan bara vara där nästan osynliga.

Snacka om tålamod... T alltså. 

 

 

 

 

Jag har fler "schinjörsprojekt" som jag ännu inte vågat presentera för mannen med stort tålamod. Ska låta honom vila en dag eller tre först.

 

Nu väntar andra roligheter så här en söndagseftermiddag.

Må gott

Springer som troll i snön.

Äntligen har snön kommit... eller så här... Äntligen är det lite ljusare. För om jag ska vara ärlig... så är det sommar, sol och minst 25 grader varmt jag vill ha.

Idag har jag inte satt min fot utanför dörren... Jag har varit hemma och sytt klart gardiner som jag i ett svagt ögonblick lovade sonen och F att sy. T har däremot varit ute med flickorna och Lucifer och hans flock på den nedlagda golfbanan.

Det är jobbigt för de fyrbenta som springer som troll och inte bryr sig ett smack i att snön är kall och tung att springa i...

Nu ligger de utslagna i sina bäddar... mätta... nyduschade och trötta. Misstänker att Lucifer är "lika pigg".

 

 

Nu har jag en godispåse att dyka i och en film att titta på. Det är viktigheter det.

Må gott

Det svåraste är att få på spårselen...

Igår fick vi gäster och vi kom aldrig från matbordet... Där satte vi oss och där blev vi kvar hela kvällen. Innerligt roligt och himla trevligt.

Vi "vred runt" det mesta... allt från poäng i bostadskön till rynkor. Jorå... viktigheter är det.

 

 

 

Idag blev det hundträning.

Vi träffade Jackson och hans husse. Det var meningen att Lucifer och hans flock också skulle varit med, tåget från stora huvudstaden gick inte på utsatt tid så de hann inte hem i tid. Himla tråkigt men vi tar nya tag nästa helg.

 

 

 

Så skulle det spåras korv, köttbullar och "spårpinnar"... Det var väl inte det svåra... utan det svåra i det momentet var att få på spårselen... Joooooorå... Jackson stod vänligt och väntade medan T och P listade ut var alla spännen och tampar skulle vara... Jag säger bara EN sak... Tur att män inte ska trassla sig i en BH på morgonen för då skulle de aldrig komma i tid till jobbet.

När väl selen är på går det som en dans...

Tyvärr var det så mörkt under tiden vi var ute... kan väl tillägga att det varit mörkt hela dagen... och då är inte inte lätt att ta bilder som inte blir gryniga. 

Nu är vi hemma... flickorna ligger nyduschade och mätta i sina bäddar och sover. T sitter vid roddmaskinen och när han är klar är det min tur.

Må gott

Ska ro bort volanger

Innan vi "blev med hund" för lite mer än 10 år sedan, var T och jag ganska aktiva med att träna på gym... och jag älskade att sitta vid roddmaskinen. Där kunde jag sitta och ro över timmen innan jag gick på de andra maskinerna. MEN... när vi beslutade oss för att även ha en fyrbent familjemedlem föll det där med att gå iväg för att träna. Inte sjutton låter man hunden vara ensam när vi är och jobbar för att den ska vara ännu mer ensam när vi slutat jobbet...

I dagsläget går vi mycket med flickorna... men resten av kroppen har liksom inte fått sitt... och i julas när jag såg mig själv bakifrån och kunde se begynnande "volanger" utmed sidorna kroknade jag å det grövsta. Så där... efter ett tags funderande... sittande i fåtöljen framför tv;n med ett glas vin i ena handen och godisskålen bredvid kläckte jag ur mig att "NÅGOT MÅSTE GÖRAS och en roddmaskin får det bli".

T... som satt och "sov film", spratt till och frågade hur jag mådde...

Sagt och gjort... vi köpte en roddmaskin... Den väger ca 45 kg och när paketet anlände var vi tvungna att ringa på hos grannen nedanför (hockeyspelaren) och be honom om hjälp att få upp härligheten.

Sedan väntade ca 2 h med "mekano-modell större" för T att roa sig med för att få ihop det till annat än pinnar och skruvar i en salig röra.

Nu står hon där... för en hon är det... Båtar är alltid en hon och i båtar ror man... så en roddmaskin är en hon.

Hon är invigd och jisses... inte katten klarar jag av en timme... men jag ska dit igen. 

Hon står i hallen och tur är väl att vi har en stor hall... ca 3 x 7 meter... Inte är det snyggt... men det struntar jag i... Här ska ros och volangerna ska bort.

 

I förmiddags fick även flickorna sitt... När jag fixade hemma passade T på att kolla ny grusgrop.

 

Nu väntar en middag att fixa... Vi får gäster och det ska bli jättekul.

Må gott.